Evelina Karlsson

Man förlorar så himla mycket i sitt liv. Menar inte bara bortgångar, jag trodde det var det värsta som man kunde känna. Sorgen efter att en nära vän eller släkting gått bort. Men känslorna jag har nu det går inte ens att jämföra med en bortgång.
Man vet inte vad man har innan man förlorat det. Jag har sagt det flera gånger och jag poängterar det igen. Jag har vekligen förlorat det nu, det känns så alla fall. Livet håller på att falla sönder och jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Smärta.. Nej det finns inte ett ord till den här känslan, den stora kumpen som bara växer och växer inuti min mage. Jag har fått ett ärr, ett ärr som kommer sitta i mig i resten av mitt liv. Det kan jag leva med. Men jag kan inte leva med den stora klumpen i magen. De här känslorna som bara retar upp varandra inuti mig. Jag har brustit ut i tårar flera gånger idag, det bara sprutar ut känslor.
Tankarna bara snurrar och det går inte få stopp på det. Det blir bara värre och värre ju längre tiden går.

Just nu klarar jag inte av att skriva mer. Jag ska ta mig i kragen. Jag ska göra allt i min makt för att ändra det här! Jag ska börja om. Jag ska verkligen börja om! Jag ska bli en så mycket bättre människa. Precis den du trodde att jag var! Jag ska verkligen göra allt.