Evelina Karlsson

    Kommer ihåg första gången jag såg dig. Jag och en vän, tror det var Deniese, satt och spanade in dig där du simmade in/badade av på nån tävling. Hon sa att hon tyckte du var jättesnygg och därför försökte jag intala mig att jag tyckte motsatsen. (Vi hade verkligen inte samma smak när det gällde killar).
    Något år senare stod jag precis bredvid dig. Det var första gången jag hörde dig säga 'hej'. Men det var inte till mig. Du lade inte märke till mig då. Utan du hälsade på min vän som jag gick tillsammans med. Exakt samma sak hände sommaren 2006. I Landskrona. Det låter helt stört men jag minns att jag blev glad bara av att höra dig säga hej, inte ens när det var till mig! När vi hade lämnat bänken där du satt och var utom synhåll började jag ställa massor med frågor om dig. Jag ville veta allt om dig!
    Då kunde jag aldrig ana att jag ett år senare skulle få en sån bra kontakt med dig att vi typ hördes varje dag. Sen kom det till real life och den blyga-eve blev blygare än någonsin tidigare. Det resulterade i att du följde med mig och mina vänner till Håkan konserten i Göteborg några veckor senare. Do you remember when we first met? I sure do,  It was some time in early september..  
    Vintern närmade sig.
Tog mod till mig på sm och kom till ditt hotellrum. Soduko och julsånger, behöver jag säga mer? Någon gång där vid början av vintern var även world cup. Umgicks nästan hela den dagen med dig. Kommer ihåg att Victor kom fram och frågade Linda om hon var "Heckens tjej". Och hon såg ut som ett frågetecken. Pinsamt. Minns även att vi sprang runt i alla stockholms H&Maffärer för Linda skulle hitta den där mössan som ändå var slut. Och du klagade jättemycket på hur ont du hade i dina fötter.
Efter det ljög du för mig och sa att du bokat biljett hem till mig en helg. Vilket du inte hade utan var tvungen att säga det för att få komma. Sen bokade du tillslut biljetten och kom hit. Då kom den riktigt nervösa och blyga Eve fram och det resulterade i en katastrof helg. Det var där allt tog slut..
    Trodde du ja! Jag kunde aldrig få ur dig ur mina tankar. Du fanns ständigt där och ju mer tiden gick ju mer pratade jag om dig för andra. Ingenting fick mig att få dig ur mina tankar. Då tog jag upp kontakten igen. Ullberg kom och jag vart fortfarande lika blyg. Minns att Victor kom fram till mig när jag stod och laddade inför ett lopp och frågade: "Är inte du Henkes flickvän?" Dum som jag var svarade jag "Henke? Ehh nae det tror jag inte. Känner Deniz men ingen Henke..?" haha. Du gav mig 'smådissar' och jag var så arg på mig själv efter den helgen. Då tog jag mod till mig och bjöd in mig själv hem till dig. Vilket resulterade i den bästa helgen i mitt liv! Jag glömmer aldrig den känslan. Och de orden jag sa till dig den kvällen, när vi låg i sängen intill varandra, den 17e maj och pratade ut, jag menade vart enda ord :) Känslan jag hade i magen på vägen hem i bussen, berättade för Linda och det första hon sa var: "Eve, du har blivit kär på riktigt!"
       Jag kunde inte ens tänka tanken när jag satt där på bassängkanten, med Deniese bredvid mig, att det skulle bli du&jag några år senare.
I wanna grow old with you. I wanna die lying in your arms. I wanna grow old with you..